Varandevandring
Det var dags för premiär. Caroline och jag, Carola, planerade redan i vintras att vår första vandring skull bli en retreat, en tyst vandring. Inga samtal mer än eventuellt under lunchen.
Sträckan vi gick är ungefär 1.7 mil, över kullar ner i dalar över fält och längs stranden.
Snopet upplever vi att de smala vattendragen som vi lätt trippade över i September numera är breda klyftor, ganska djupa och fyllda med vatten. Aprilvattnet sluter sig isande om våra bara ben, ja, vi går barfota flera av oss. Strandens mjuka sand är redan uppvärmd av solen. Det är njutning detta.
Vi upplever scener av naturen som gör att vi får hämta andan. Det ger oss en tacksamhet som sitter i.
De olika sträckorna ger olika utmaningar i mitt virvlande inre. Att ej kunna ge uttryck med ord vad jag upplever gör att jag processar en hel del i mitt inre. Den sista sträckan är asfalt och en uppförsbacke som gör att jag verkligen kan ta itu med alla mina motstånd om jag har några som trängs. Väl uppe för den långa kyrkbacken känner jag en enorm frihet. Jag är här.
Väl tillbaka på Hälsohuset håller jag en sittande Yoga för allihop och efter det blir vi bara några kvar. Lugnt samtalande om livet stänger vi vandringen för idag med en stark önskan om att snart göra om det. Snart få uppleva den innerliga glädje det ger att vandra.
Välkommen du med nästa gång!
/Carola
Fotolänk: Tyst Vandring April 2013
